Talande kvinnor och tystnadens tyranni
- Föreläsarna@saj.se
- 7 mars
- 3 min läsning
Skribent: Alexandra Pascalidou
Så här inför internationella kvinnodagen tänkte jag att vi ska tala lite om talande kvinnor.
Det är en vetenskaplig sanning att män talar mer än kvinnor. De tar ordet oftare, håller det längre och har en förmåga att låta sin röst eka i de offentliga rummen. Kvinnor, å andra sidan, har utvecklat en egen sorts verbal akrobatik – vi talar snabbare, mer nyanserat och med fler relationella markörer. Kanske för att vi vet att tiden vi får är knapp.
Språkforskningen visar att män avbryter kvinnor oftare än tvärtom. Män gör sina sakframställningar medan kvinnor håller samtalet levande genom att ställa frågor eller sockra med "eller hur?" och "förstår ni vad jag menar?". Vi hummar, vi nickar, vi ler uppmuntrande – allt för att skapa kontakt och visa att vi lyssnar. Män ger sällan samma respons tillbaka. Ofta lyssnar utan att nicka och tolkar våra hummanden som medhåll medan vi tolkar deras tystnad som ointresse.
Vår historia är fylld av kvinnor som talat – och tystats. Aspasia, en av de mest briljanta retorikerna i antikens Grekland var en kvinna som varken teg eller neg. Hon höll filosofiska salonger där män som Sokrates kom för att lyssna. Men istället för att hyllas för sin skärpa och erkännas för sitt intellekt blev hon kallad kurtisan. Kvinnor som tar plats måste ofta betala priset för sin frihet och frispråkighet genom att ifrågasättas, misstänkliggöras eller sexualiseras.
Och än idag ekar Aspasias öde i moderna konferensrum och paneldebatter. Kvinnor får ordet mer sällan, men när vi väl talar gör vi det snabbare, mer dynamiskt och med färre tvekljud. Kanske för att vi undermedvetet vet att vi när som helst kan bli avbrutna. Kanske för att vi i alla tider fått höra att vi ska "hålla oss till saken" och "inte bli för känslosamma" – medan män kan bre ut sig i evigheter utan att någon suckar.
Häromdagen när jag bjöds in att tala om mitt livsverk skulle jag presenteras av en man som precis innan jag skulle inta scenen viskade: ”Håll dig kort”. Som den duktiga flicka jag fostrats till lydde jag order och levererade ett kort, koncist och magiskt tal som rörde publiken till både skratt och tårar. Sen tog han vid och höll ett oändligt, osammanhängande tal utan att ens reflektera över obalansen. Efter över 30 år som föreläsare och moderator på scener runtom i Sverige och världen har jag lärt mig se dessa könskodade mönster. Hur kvinnor levererar och presterar och briljerar och anstränga sig för att hålla tiderna men ändå får sämre på utvärderingar och i lönekuverten. Hur män kan kosta på sig att slarva och skarva och ändå behandlas som stjärnor, genier och profeter av oss alla som har lärt oss att hylla herrskapet. Det finns givetvis undantag bland både män och kvinnor men forskningen och statistiken är talande för hur vi har en del kvar när det gäller jämställdheten inom talarbranschen.
Så när du letar efter en talare till ditt event, boka gärna en kvinna och gärna alla andra dagar än just den 8 mars på internationella kvinnodagen. Då är vi nämligen fullbokade och upptagna med att äga scenerna och äntligen få tala till punkt – ostört och oavbrutet.
Alexandra Pascalidou
Alexandra Pascalidou är en prisbelönt journalist, författare, föreläsare och moderator med utomordentlig förmåga att inspirera och beröra. Med tre decennier i offentligheten har hon lyft frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och inkludering genom skarpa analyser, starka berättelser och en smittsam energi. Hon har lett debatter, skrivit hyllade böcker, skapat dokumentärer och föreläst världen över – alltid med ett engagemang som utmanar och förändrar.
Vill du boka en föreläsning eller en skicklig moderator till ditt event? Läs mer om Alexandra Pascalidou här:
Comments